Kulturförakt

Med anledning av det tyska temat på årets bokmässa har Ebba Witt-Brattström skrivit i DN. Sedan tre år bosatt i Berlin, hyllar hon det land där kultur tas på allvar och bildning är något självklart. Hon skriver, "Det är exempelvis otänkbart att en tysk kulturminister hellre skulle vilja heta underhållningsminister med motiveringen att K-ordet ger fel vibbar (invandrarkulturer). Likaledes skulle regeringens senaste kalkoninitiativ på kulturområdet, att långtidssjukskrivna ska röja kring runstenar eller digitalisera 'kulturarvet', enbart väcka löje."

I senaste numret av Plaza (nummer 8, s 124-127) talar konstnären Anna Kleberg om samma sak. "Konstklimatet i Sverige tycker jag är påvert. Från politiskt håll finns inget intresse, man satsar på sport samtidigt som det finns ett kulturförakt som heter duga, det hittar man inte i många andra länder."

I en annan del av Köping har Veckorevyn Blog Awards nyligen korat årets kulturblogg. Vinnaren är  Carolina Gynning.

Michaël Borremans - det här är bra!

Red Hand, Green Hand, 2010, olja på duk, 40 x 60 cm

Taidehalli, Helsingfors Konsthall, visar Michaël Borremans: Eating The Beard fram till 9 oktober. Det är en magisk utställning. Målningar och teckningar är extremt skickligt utförda. De ger en känsla av tidlöshet och skulle kunna vara målade i ett annat århundrade, men kanske ändå inte. Även motiven är svåra att placera i ett fack. Dom är varken realistiska eller surrealistiska. De befinner sig i gränslandet mitt emellan, omöjliga att definiera. Det är poetiskt, skrämmade och vackert.
Det råder ingen tvekan om att den 48-årige belgaren tillhör konstvärldens största namn. Detta är riktigt, riktigt bra. Det är få förunnat att äga ett verk Borremans men alla som har haft möjlighet att se hans måleri på en utställning kommer för alltid veta hur det känns att möta ett riktigt bra konstnär.

The Pendant, 2010, olja på duk, 300 x 200 cm

The Duck, 2010, olja på duk, 40 x 50 cm

Ny nättidning om Berlins konstliv

Sreshta Rit Premnath, "Storeys End", visas just nu på Galerie Nordenhake Berlin

DN skrev igår om gentrifieringen i Berlin. Nedslitna områden blir hippa, först kommer konstnärerna sedan barer och restauranger, men när barnfamiljerna slutligen slår sig ned försvinner områdets själ. De gamla berlinarna motsätter sig de stigande hyrorna och den snabba fövandlingen av staden. Men hur påverkar denna utveckling stadens sjudande konstliv? När slutar Berlin att vara coolt och vart flyttar alla kreativa människor då? Eller är det här bara början på något ännu större? Den nystartade nättidningen Berlin Art Journal ägnar sitt första nummer åt att undersöka var stadens konstscen befinner sig idag och hur dess framtid kan komma att bli.

Hotellkonst

Glass House (Ten Thousand Waves), 2010
Endura Ultra photograph, 180 × 240cm, Edition of 6

Hotelkedjan Elite Hotels har öppnat nytt i hörnet Linnegatan/Sturegatan. I dagarna slår de upp portarna till restaurangen Miss Voon med krogimperiet F12 vid rodret. Att Thomas Sandell har designat inredningen känns inte som en överraskning. Däremot är det uppfriskande att det hänger ordentlig konst på väggarna av... (nej, inte Ernst Billgren) den brittiska konstnären och filmskaparen Isaac Julien. Bilder från hans filminstallation Ten Thousand Waves, 2010, hänger både i hotellreceptionen och i restaurangen. Isaac Julien är dessutom aktuell under hösten på Göteborgs Konstbiennal med filmen Better Life, en omtolkning av Ten Thousand Waves. 

Scandic Victoria Tower, Nordens högsta hotell 118 meter högt, invigs idag i Kista. Byggherren, norrmannen Arthur Buchardt, har låtit Gert Wingårdh täcka hela byggnaden med glasprismor för att skapa illusionen av en gigantisk skulptur. Vidare har sju elever från Konstfack fått fem våningsplan var att utsmycka. I nuläget finns ingen mer information om konsten men låt oss hoppas att Scandia Victoria Tower kommer att göra mer väsen av sin satsning på unga konstnärer.

Skandinaviska gallerier möts i Köpenhamn

På fredag öppnar Art Copenhagen, Skandinaviens största mässa för internationell samtidskonst, i Forum Copenhagen. Mässan som startade 1997 hade 13 000 besökare förra året. Detta kan jämföras med konkurrenten Market i Stockholm, som i februari i år noterade 5200 besökare. 81 gallerier deltar i årets upplaga av Art Copenhagen varav 19 kommer från Sverige. Dessutom finns Malmö Konsthall och Wanås representerade. Mässan pågår till söndag den 18 september.

Richard Hamilton död

Just What Is It that Makes Today's Homes So Different, So Appealing?

, 1956

, 

collage, 26 x 24,8 cm

The Art Newspaper skriver att den brittiska popkonstens fader, Richard Hamilton, gick bort i morse 89 år gammal. Hamiltons collage från 1956 anses vara ett utav de första popkonstverken.

Karin Broos

"Hoppet II" 2009, akryl på duk, 105 x 170. Foto: Marc Broos

Karin Broos är en riktig raket på konsthimlen. En konstnär som med en lång karriär bakom sig fick sitt definitiva nationella genombrott 2008, 58 år gammal. Kristinehamns Konstmuseum visade henne i en separatutställning som fick stor uppmärksamhet bland annat genom konstkritikern Ingela Lind (hör henne beskriva mötet med Broos här). Galleristen Christian Larsen har berättat hur han skymtade målningarna i ett reportage på tv och blev helt tagen. Efter flera dagars intensiva försök att få tag i Broos per telefon (det var fler som ringde) blev det slutligen ett samtal som resulterade i en utställning i galleriet på Hudiksvallsgatan i Stockholm. Moderna Museet hade köpt en målning 2008 och alla följde efter... I ett sådant läge vädrar auktionshusen morgonluft. Och snart är det väl dags? Detta måste väl ändå vara Karin Broos år? Tre år efter det stora genombrottet är hon aktuell med en stor separatutställning med tillhörande katalog, ett samarbete mellan Borås Konstmuseum, Sven Harrys (konstmuseum) och Värmlands Museum. Dessutom har hon varit sommarpratare i P1.  Får vi se några målningar på auktionerna framöver eller är det för tidigt att släppa dem lösa på marknaden?

 

 

"Det stora blå I", 2010, akryl på duk, 105 x 170 cm. Foto: Marc Broos

På Sven-Harry Karlssons museum får besökaren en maffig upplevelse av Broos bildvärld, med tonvikt på åren kring genombrottet. Vardagliga motiv av döttrar, hund, vattendrag och hemmiljö. Ursprungligen arrangerade fotografier som sedan målats av med akryl på duk. Motiv som blickar bakåt mot både Carl Larsson och Skagenmålarna men som uppdateras till nutid med föremål som en mobiltelefon eller en sko. Referenserna till konsthistorien är många för den som sysslar med realistiskt måleri och i den här utställningen blir det väldigt mycket av allt. Endast en målning bryter av med en mer expressionistisk känsla, självporträttet Makeup I & II, från 2004. Där kan man ana influenser av samtida kollegor som Marlene Dumas och Luc Tuymans. Det hade varit spännande att se fler verk från den tidigare karriären. Finns det andra uttryckssätt; skulptur, teckningar? Har Broos använt fotografiet på annat sätt än som förlaga till sina målningar? Ur en 61-årig kvinnas liv borde det finns massor att lyfta fram. Det finns dock tröst för den som blir mätt på glatta ytor. I mediarummet i bottenplanet visas två filmer som ger besökaren mer perspektiv på Broos konstnärskap. Alma Lövs begravning, om det konstprojekt/museum som Karin Boors drivit tillsammans med sin man Marc Broos, samt Shooting Star baserad på arkivfilmer från Karins barndom.

"Den röda soffan" 2011, akryl på duk, 165 x 200. Foto: Marc Broos

Spektakulärt

Devoured, 2010-2011, brun packtejp, installation 65 kvm

Björn Wetterling och hans stora galleri i Kungsträdgården kör som alltid sin grej. Den här gången är det något utöver det vanliga. En ung Göteborgskonstnär med endast en galleriutställning i bagaget har förvandlat galleriet till en Indiana Jones-kuliss eller är det en rekonstruktion av en resa till Egypten? Alltihop är gjort av packtejp. Ett enformigt och till synes oändligt arbete utfört av en konstnär utan hjälp av assistenter. Imorgon lördag är sista chansen att se detta unika arbete. Björn Wetterling har hjälpt Johnny Boy Eriksson att lägga ribban högt, vem skall bli näste man eller kvinnan att ge honom chansen att förverkliga sina idéer?
Se intervju med galleristen och konstnären i TV4 Nyhetsmorgon här.

Devoured #1, 2011, brun packtejp, 290x 130 x 70 cm

Patrik Graham - en samtida konstnär i en klassisk bildvärld

Cloudburst, 2011, olja på koppar, 24,5 x 35,6 cm

När man talar om samtidskonst menar man generellt konst av nu levande konstnärer, utbildade på en konsthögskola och som tänjer på konstbegreppet åt alla håll och kanter.  Därför är det intressant att möta unga konstnärer som har en helt annan infallsvinkel och ambition än att iscensätta en psykos på Liljeholmsbron. Patrik Graham (1974) har studerat vid Charles H. Cecil Studios i Florence, en skola som lär ut måleriteknik enligt de gamla mästarna (exempelvis Velazquez och Van Dyck). Han har sedan slutet av 90-talet byggt en framgångsrik karriär som porträttmålare men han har även målat andra motiv, framförallt landskap. I torsdags invigde han Catarina von Baumgartens nya lokal på Karlavägen 15 med just landskapsmålningar, om än med samtida inslag. Utställningen består av ett femtontal små oljemålningar på koppar utan ram. Det lilla formatet fungerar väl, då landskapsmotiv lätt kan bli för romantiskt och kitschigt. Dessa älskade och motiv av ensamma träd, solnedgångar, öppna hav och stjärnbeströdda himlavalv som målats om och om igen genom konsthistorien. Hur tar man sig an det och gör motivet till sitt eget frågar sig eleven på Konstfack? Patrik Graham har ett annat utgångsläge, andra verktyg och han har genomfört sin uppgift perfekt.  Samtidskonstögat får vila. 

CVD Art, Karlavägen 15

Ingarö Highway Bridge, 2011, olja på koppar, 25 x 35 cm

Något kvarter bort slog ännu ett nygammalt galleri upp sina dörrar för första gången, Lars Bohman Gallery i Jarla Partilagers gamla, fina, fantastiska rum. De valde Peter Frie som sin första utställning. Frie som gjort landskapsmålningar till sin signatur, hade dagen till ära bytt motiv till blomsterkvastar. Detta lovar Konstinspektionen att nogrannt inspektera vid senare tillfälle.

Om man är sugen på oljemåleri för framtiden rekommenderas ett besök på Ibid Projects i London som visar Anj Smith fram till 1 oktober.