Ai Wei Wei - konstvärldens mäktigaste?

Enligt Art Reviews årliga lista The Power 100, är Ai Wei Wei konstvärldens mäktigaste. Han kamp för yttandefriheten har varit hett nyhetsstoff under året. I vår är han Sverigeaktuell med utställning på Magasin 3. Räkna med uppståndelse. Ikväll visar K-special dokumentären Ai Wei Wei - Kinas samvete.

Drömmen om ett operahus

Hav, himmel och operahus. Utsikt från Oslo sentralstasjon

Stockholm saknar ett modernt operahus. I Göteborg finns ett, likaså i Helsingfors, Köpenhamn och Oslo. Till och med det krisdrabbade Island kunde nyligen slå upp portarna till ett nytt konsert- och operahus.

Rejkaviks konserthus Harpa ritat av Henning Larsen Architects i samarbete med Olafur Eliasson

I Oslo har man lyckats med att skapa en spännande mötesplats mitt i stan men samtidigt nära naturen. Direkt när man kliver ut från centralstationen ser man byggnaden som ligger som på egen liten ö i vattnet. Nästan helt byggd i carraramarmor och glas påminner den om en skidbacke eller ett isberg. Innan för glaset finns en trästruktur i ek som som omsluter de tre scenerna. Mellan trä och glas finns en foajé med resturang, café och butik.

Mamortaket som sluttar rakt ned i Oslofjorden, används också för konserter.

Oslo operan byggdes 2003-2008 och kostade 500 miljoner Euro. Byggnaden är ritad av den norska arkitektbyrån Snöhetta, efter att de vunnit med sitt bidrag i en arkitekturtävling. På samma vis öppnade man också upp för konstnärer att ge förslag på utsmyckning. Olafur Eliasson finns representerad med en konstruktion av väggar i foajén. Bakom väggarna gömmer sig garderob och toaletter. Eliasson rör som som ofta i gränslandet arkitektur/konst/design. Väggen är inspirerad av glaciärer och iskristaller.

Olafur Eliasson, The Other Wall, installation

De svenska konstnärerna Linus Elmes, som numera är chef på UKS i Oslo, och Ludvig Löfgren, verksam vid Kosta Boda finns representerade med en skulptur i foajén. Den är ett avtryck av en performativ handling. Tretton operaovertyrer komprimerades digitalt till 1 min och 42 sekunder. Ljudet sändes sedan genom specialkonstruerade högtalare mot våt betong. 

Linus Elmes och Ludvig Löfgren, Hyperovertyr, 2004

Kvar finns en betongklump med en avgjutning. Själva konceptet är mer spännande än resultatet. Till stora scenen har amerikanska Pae White skapat en magisk ridå. Vävd i bomull, ull och polyester framstår en tredimensiell bild när den blir belyst.

Pae White, MetaFoil. foto: Erik Berg

Det senast tillkomna verket är Monica Bonvicinis glas- och betongskulptur She Lies. Den flyter runt ute i vattnet som ett litet isberg som slitit sig loss från det stora. En tydlig referens är Caspar David Friedrichs Das Eismeer. Bättre bilder och mer om konsten på operan finns här.

Monica Bonvicinis, She Lies, 2010, 12 x 17 x 16 meter

Tillbaka till Stockholm och drömmen om ett nytt operahus. Av många olika skäl behöver Stockholm en ny nationalscen. Det finns flera krafter som arbetar för att en ny opera skall byggas men det är främst ett politiskt beslut som måste fattas. Vill man engagera sig kan man stödja Operainitiativet eller Masthamnsoperan. Var skulle du vilja se ett nytt operahus?

Frieze Art Fair - noterat

Ett väggobjekt av Anish Kapoor speglar besökare hos Lisson Gallery. I bakgrunden en skulptur av Ai Wei Wei Foto: Linda Nylind/Frieze

Den nionde upplagan av Frieze Art Fair blev framgångsrik enligt arrangörerna. Tros det instabila världsläget rapporterades starka försäljningssiffror. 170 utställare från 33 länder gjorde årets mässa till den största samling av internationella gallerier hittills. I övrigt noterade Konstinspektionen följande:

- I osäkra lägen satsar gallerierna på säkra kort. Tunga och välkända namn syntes i montrarna. Exempelvis sålde Marian Goodman Gallery en ny målning av Gerhard Richter (högaktuell och hetare än någonsin genom sin retrospektiv på Tate Modern) för 1,5 miljoner pund.

Gerhard Richter’s “Strip (CR921-1)”, 2011, såldes för £1.5 miljoner

- Galleri Magnus Karlsson, var återigen det enda svenska galleriet. Bland svenska konstnärer syntes Klara Kristalova (Lehmann Maupin), Nathalie Djurberg (Gio Marconi) och Cecilia Edefalk (Alison Jacques). Edefalk är dessutom aktuell i november med en utställning på Parasol Unit tillsammans med Gunnel Wåhlstrand. Djurberg visas på Camden Arts Centre fram till 8 januari och Kristalova ställer ut hos Lehmann Maupin i New York med öppning 27 oktober. Kristalovas internationella framfart är ett exempel på hur just Magnus Karlssons närvaro på mässan bär frukt då han för några år sedan introducerade henne där. I år satsade Karlsson på Carl Hammoud.

- Flera gallerier visade solopresentationer vilket var tacksamt för den intrycksmättade publiken. Konstinspektionen gillade den begåvade Jordan Wolfsons skruvade animerade video hos Johann König samt Matthew Brannons känsla för grafisk form hos Casey Kaplan.

Jordan Wolfson, Masks, 2011, videostill

Matthew Brannon, skulptur i Casey Kaplans monter. Foto: Linda Nylind/Frieze

- Frame, avdelningen dit unga gallerier kan söka med enskilda konstnärer, har varit en del utav mässan i tre år. Frame är platsen där man kanske kan hitta framtidens löften, men nivån är ojämn. En monter som stod ut i bruset var Alex Zachary med installation av Ken Okiishi.

Ken Okiishi

- En speciell del av mässan utgörs av Frieze Projects, ett utställningsprogram producerat av Frieze Foundation. Det innebär att man ger enskilda konstnärer möjlighet att göra verk som inte platsar i en gallerimonter. Christian Jankowski visade upp en exklusiv Rivabåt till försäljning. Den hade två pris, för 10 000 Euro extra fick köparen konstnärens signatur på båten och därmed också ett konstverk. Eller?...

Lyxkomsumtion. Båt, konstverk eller både och? Foto: Linda Nylind/Frieze

- Nästa år expanderar Frieze stort med mässa i NYC i maj. I oktober öppnar en parallell mässa med äldre konst i Hyde Park, Frieze Masters.

- The Art Newspaper gör en daglig nyhetstidning direkt för mässan. Tidningen finns även att ladda ner som pdf.

- Att studera mässans besökare är en upplevelse i sig. Där finns: mäktiga samlare, vanliga konstälskare, curatorer, konstnärer, exhibitionister, familjer med barnvagn, kvinnor i hopplöst höga klackar och annan konstvärldsextravaganza från hela världen. En sort som särskilt kunde urskiljas kan vi kalla "konstmannen": 40 +, gallerist/samlare/curator, svart eller går kavaj, mörka jeans, någon typ av dyra sneakers, halsduk och grå tinningar. Han dök upp överallt.

Ett perfekt exemplar av "konstmannen" blänger på en skulptur av Franz West. Foto: Linda Nylind/Frieze

Frieze Art Fair

Tom Friedman, Circle Dance 2010, i Frieze skulpturpark

I ett i tält Regents Park pågår just nu Frieze Art Fair.  Mässan, som förra året hade 60 000 besökare, är navet i några dagars intensiv konstkommers. I dess kölvatten följer flera mässor, galleriöppningar och konstauktioner än någon kan hinna med. Konstinspektionen är på plats och kommer i några inlägg att kommentera veckans händelser. Vi börjar med några bilder från Frieze.

Cornelia Parker, 30 pieces of silver with reflextions, Frith Street Gallery

Nathalie Djurberg, Woods, installation i Gio Marconis monter.

Michael Landy, Credit Card Destroying Machine erbjuder besökarna en slumpvis ritad teckning i utbyte mot ett kreditkort

Hemslöjd i aftonkappa

Aftonklänningar, fotograf: Erik Lernestål, LSH

I dag öppnar den Vävda modedrömmar, på Hallwylska museet. Utställningen visar upp kläder och plädar producerade av Ebba von Eckermann textiler. Det är inte bara en färgsprakade modekavalkad i ljuset av serier som Mad Men och The Kennedys utan också en inspirerande historia om kvinnligt entreprenörskap med svenskt hantverk i centrum.
Ebba von Eckermann, född 1921, är dotter till Marg von Schwerin som grundade Mäthaskolan. Istället för att gå i sin mammas fotspår och lära sig sömnad valde hon utbildning inom lantbruk och lanthushållning. På så vis kom hon lära sig att väva. Hon började rita mönster som sedan vävdes av kvinnor i byn Ripsa i Sörmland där hon bodde. Först tillverkades plädar men så småningom blev ylletygerna till kläder i samarbete med designers.

Ebba von Eckermann i Ripsakjolen

Under företagets glansperiod gick 75% av produktionen till USA där grevinnan Ebba von Eckermann framgångsrikt lyckats marknadsföra sin produkter. Hennes sociala bakgrund, det lokala hantverket och idén om Sverige var en lyckad kombination. Hör Ebba själv berätta till filmen som användes i USA i marknadsföringssyfte.

En utav hennes främsta kunder var ambassadrisen Ann Forsberg och det är hennes samling av kläder som utgör grunden till utställningen, curerad av Patrik Steorn. Ebba von Eckermann skapade kläder till moderna kvinnor som levde både yrkes- och sällskapsliv. En utav känningarna med matchande kappa har till exempel burits av Ann Forsbergs dotter som på den tiden jobbade i Vita Huset under president Nixon.

I samband med utställningen utkommer boken Den glömda kjolen - Ebba von Eckermann textililer 1950-1980 av Lotta Lewenhaupt i samarbete med Ebba von Eckermann. Genom arbetet med boken föddes idén om en utställning.

Kvinnliga och manliga världar

Andreas Kleerup i Bergmanland. Foto: Pierre Björk

För några veckor sedan presenterade DN Kultur ett omslag och två uppslag med bilder av Andreas Kleerup. Fotografen Pierre Björk hade dokumenterat Kleerup på Fårö där han fått en stipendievistelse på Bergmangårdarna. I en bildtext står: "Kleerup lät under fotograferingarna påskina en närmast spirituell vördnad för sin omgivning. Han tassade ödmjukt och varsamt fram över Bergmans ägor." I övrigt står det inte mycket alls. Bilderna får tala. Tyvärr berättar de inget nytt om vare sig Kleerup eller Bergmanlandet, men under ytan finns berättelser om förhållanden mellan tre kreativa män. Konceptet "män som beundrar andra män" känns lite som ett tema i konsthösten, där Duchamp/Linde/Åman på Konstakademin och TMT på Moderna Museet lyser starkt. Med detta som bakgrund känns det befriande att besöka Julia Peirones uställning "She's in the Picture" på Centrum för Fotografi (CFF).

Julia Peirone, Nike, 2010, Lambdaprint, 70 x70 cm, ed 5

När Julia Peirone fick frågan om hon ville ställa ut på CFF svarade hon med att bjuda in ytterligare åtta konstnärer. Därmed är hon också utställningens curator. Gemensamt för de medverkande är att de arbetar med fotografi eller film och att de behandlar likande ämnen. I det här fallet handlar det om kvinnan eller flickan som motiv. Här belyser de eviga ämnen som åldrande, skönhet och vänskap. Peirone har valt ut konstnärer som på olika sätt berör hennes eget konstnärsskap. Någon har kanske varit hennes lärare en annan en elev, flera av dem kan nog räknas som vänner. Förutom det rent visuella i utställningen öppnar den upp för tankar om kvinnliga nätverk i konstvärlden.

Anneè Olofsson, Re Mains, 2011, C-print, 180 x 140 cm,  ed 3

Anna Strand, Teaterviskning/Stage Whisper, 2010, archival inkjet print, 50,5 x 40 cm, ed 5

Elin Elfström, Xtina, 2011, olja på glas, 13 x 16 cm

TMT

J.M.W. Turner: Solnedgång över en sjö, ca 1840. © Tate, London 2011

Så öppnar till slut årets eller rentav decenniets utställning på Moderna Museet. Turner, Monet, Twombly - sentida måleri, är en satsning utan dess like. Ett sextio-tal unika verk inlånade från museer och privatpersoner världen över. Antagligen skulle det sammanlagda värdet på konsten till och med få Steve Jobs arvingar att känna sig medelklass. Eventuella konsttjuvar göre sig icke heller besvär. Dessa målningar går inte att sälja. Om man lägger alla hisnande tankar om värde åt sidan kan man istället få svindel av den underbara känslan att fysiskt befinna sig mitt i ett stycke konsthistoria. Att vandra från målning till målning, kors och tvärs mellan curatorns indelning i teman, och själv se färg, ljus och abstraktioner genom tre årtionden. Ta med alla du känner, inget barn är för litet ingen skeptiker för ointresserad. Dessa mästervek kommer vi aldrig få se tillsammans igen i Stockholm, inte så länge vi lever.
Läs en längre text om utställningen i Antikvärlden nr 10 eller här.

Tranströmer toppar final för Frie

Installationsbild från "Tranströmer-rummet" på Lars Bohamn Gallery

Lars Bohman Gallery har öppnat sina nya lokaler på Karlavägen 9 med Peter Frie. Det ständigt återkommande landskapsmålningarna med ljusblåa himlar har lämnat plats åt ett nytt motiv - blommor. Blomsterstilleben liksom landskapsmålningar är eviga teman i konsthistorien. Fries blomvaser tillför inget nytt men är inte heller banala. Det är helt enkelt en vackert måleri med tjocka färger som skapar struktur och ger liv åt motivet. På galleriets hemsida ligger en liten film som visar konstnären i målartagen. Filmen lever upp till alla idéer om den ensamma manliga konstnärsgeniet i sin stora ateljé och man får känslan av att vara en liten fluga på Fries axel. Se den här. Utställningen, som visas till på söndag, får sin grand final i Nobelprisets sken. I första rummet presenteras två stycken artists books som Frie gjort tillsammans med Tomas Tranströmer.