Sedan Tensta Konsthall manifesterat sitt samarbete med Bukowskis genom utställningen Abstract Possible på Arsenalsgatan, 27 januari - 12 februari, har debatten inte låtit vänta på sig. På twitter och bloggar som Bojkotta Bukowskis, genom artiklar i SvD och nyligen DN samt P1 Nya Vågen, har man diskuterat en konstmarknad i förändring. Detta är också Maria Linds syfte med samarbetet. Hon menar att genom att lyfta frågan inifrån kan hon få upp den på agendan. Det gäller att förekomma en situation likt den i Holland för ett år sedan då det statliga stödet till kulturen halverades.
Igår arrangerade Tensta Konsthall tillsammans med Konsthall C en debatt med rubriken "Hur skall det gå för samtidskonsten? Debatt om konstens finansieringsformer i Sverige idag och om 10 år".
I panelen satt Ciléne Andréhn, gallerist Andréhn-Schiptjenko, Ann Larsson, kanslichef Konstnärsnämnden, Michael Storåkers, VD Bukowskis, Ellen Wettmark, internationell koordinator Kulturrådet och Maria Lantz, prorektor vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.
Efter att alla deltagarna fått 10 min var att presentera sig var det dags för publiken att få ställa frågor. Inte helt oväntat handlade den övervägande delen av debatten om Tenstas samarbete med Bukowskis, trots att flera andra intressanta ämnen kom upp. Galleristen Charlotte Lund sa att hon med flera andra gallerister inte håller med Ciléne Andréhn i den kritik mot auktionshusen som framhölls i artikeln i Svenska Dagbladet. Ciléne Andréhn tog upp problemet att konstvärlden till stor del befolkas av vita män ur medelklassen, eller strax däröver, och nämnde finansbranschen som ett exempel på ett sammanhang med mer mångfald. Michael Storåkers, som vägrade uttala sig om Lundin Petroleum, ville istället belysa sitt ärliga uppsåt med att hjälpa konstpubliken att hitta till gallerierna.
- Ni tjänar alldeles för lite pengar Ciléne, vi kan ta köparna till er, sa han.
Visst kan det vara ett problem för gallerierna att många uppfattar tröskeln dit som hög men när Storåkers talar om sin vision om att låta fler få tillgång till samtidskonsten genom att göra utställningar på Bukowskis kan man ju i sammanhanget börja undra. För inte kommer alla de människor som dagligen frekventerar blåa linjen åka till ändhållplatsen Kungsträdgården för att slinka i på Arsenalsgatan? Men åker de då istället åt andra hållet till Tensta? Hur kan man argumentera för att en konsthall är underfinansierad? Dessa är bara några av alla de frågor som uppstod men inte blev debatterade.
Maria Lind fick gång på gång frågan om vad hon fått ut av samarbetet och hur hon hade tänkt när hon inledde det. På alla frågor gav hon samma undanglidande svar där hon framhöll hur viktigt det är att frågan om konstens finansiering kommer upp till ytan. Det fanns en märkbar frustration hos publiken och det var förvånande att Maria Lind inte försökte vara mer tillmötesgående. Det handlade ju om ett forum där hon har en stark förankring. Därför kan man endast spekulera i vad som fått Maria Lind att ge sig in i en så kontroversiell allians. Hade hon inte läst på och kunde hon inte förutse konsekvenserna? Blev hon bländad av varumärket Bukowskis? Fick hon riktigt, riktigt bra betalt? Hur stor den ekonomiska summan än var så kan den aldrig mätas med det kulturella kapital Maria Lind givit bort.
Så här skriver Sinziana Ravini i DN:
”Kunst ist Kapital” hävdade konstnären Josef Beuys, men vi måste göra skillnad på ett ekonomiskt och kulturellt kapital. Vad vinner Maria Lind på att riskera sitt? Vad vinner konstnärerna och Tensta konsthall? En debatt? Räcker det? Är alla samarbeten okej så länge man diskuterar dem? I så fall måste man våga lägga korten på bordet.
Sinziana Ravini satt i publiken på Tensta igår och frågade Lind om hon tänker visa transparens.
- Jag upplever att du och konstnärerna är bakbundna, sa Ravini.
- Jag kan tala helt fritt, hävdade Lind.
Ändå fick vi inga svar.
