Gallerister tar nya grepp

Tina Nykvist, Fraktlåda

Igår samlades alla som kunde på One Lucia, en konsthändelse som enligt arrangörerna bara var början på vad vi kommer att få se mer av under 2012. Under endast en eftermiddag och kväll på Nybrogatan i Postens gamla lokaler, visade ett flertal av landets främsta gallerier upp var sin konstnär. Det var övervägande skulpturer och installationer som ockuperat den tomma industrilokalen. Komplett med inbyggd lastkaj, som gav plats åt både dj och livemusik, visade det sig vara en unik festlokal. Bland konsten utmärkte sig Tina Nykvists klaustrofobiska Fraktlåda självklart placerad i en hiss. För att genomföra uställningen/mässan/jippot har gallerierna samarbetat med Oscar Properties och Patriksson Communication. Konsten är ju en utmärkt ursäkt för att festa och med One Lucia gav arrangörerna konstvärlden och dess anhängare en julfest att minnas länge. Mingelbilder här och här.

Karl Tuikkanen, Centre de l'Universe

Vad hände vecka 49?

Martin Boyce, We Climb Inside, 2004, från utställningen Parkliv på Marabouparken 2010.

Bara tre veckor återstår av 2012 med det är ännu för tidigt att börja summera årets konsthändelser. Det är dessutom alltid knepigt att komma ihåg om det hände något viktigt eller omskakande i februari. Vi tar ett kortare perspektiv - Viktiga konsthändelser vecka 49:

1. Efter en intensiv vecka 48 runt Art Basel Miami Beach vändes den internationella konstvärldens blickar mot England och det prestigefulla Turner Prize. Priset, som instiftades 1984 för att uppmärksamma och premiera samtidskonst producerad i Storbritannien, har del i den framgångsrika lansering av Brittisk konst som bland andra Charles Saatchi var med och skapade på 90-talet. Varje år nomineras fyra konstnärer under 50 år, för en utställning eller händelse under de föregående tolv månaderna. I måndags tillkännagavs vinnaren - Martin Boyce. Den 44-årige skotten kunde Stockholmspubliken möta i grupputställningen Parkliv på Maraboupaken förra hösten.

Diana Baldon, ny director på Index. © Lisa Rastl, 2007

2. Index - the Swedish contemporary art foundation har levt en förhållandevis anonym tillvaro sedan de lämnade den behändiga och centrala lokalen på St Paulsgatan för ny adress på Kungsbrostrand sedan 2006. Nu blåser åter nya vindar då det i veckan tillkännagavs att den italienska curatorn och konstkritikern Diana Baldon blir Index nya director. Mycket spännande med en internationella konstkvinna vid rodret på Index!

DAVID KLÖCKER EHRENSTRAHL och hans ateljé, 1629-1698
Porträtt av drottning Kristina, olja på duk, 168 x 140 cm, klubbades för 400.000 kr på Auktionsverket.

3. Bukowskis och Auktionsverket höll sina klassiska auktioner med många intressanta pjäser. De så kallade ABC-målarna (Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson) håller nivån och säljer för miljonbelopp. Om man jämför med samtidskonsten så går det dock att göra verkliga fynd bland den klassiska konsten. För 400.000 kr klubbades på Auktionsverket en nästan två meter hög 1600-talsmålning med känt motiv (drottning Kristina) och känd konstnär (Ehrenstrahl, representerad på Nationalmuseum). För samma summa klubbades den hajpade Dana Schutzs lilla självporträtt Really Tired but Happy, 2000 tidigare i höstas. Vilken köpare har gjort den bästa investeringen?

Dana Schutz, Really Tired but Happy, 2000, pannå 43 x 33 cm. Klubbad för 400.000 kr på Bukowskis.

Sven Harrys (hall). Sven-Harrys (hem) och konstsamling © Sven-Harrys (Konstmuseum)

4. Sven Harry (inget efternamn här längre) fyllde 80 år och öppnade äntligen portarna till sitt museum på taket av det guldskimrande monumentet i Vasaparken. Museet är en exakt kopia av hans hem som det såg ut under 30 år på Lidingö. Komplett med fotografier av barnbarnen i bokhyllan, solblekta kuddar i soffan och givetvis en fin konstsamling är museet/hemmet en antropologisk studie för alla som undrat hur det såg ut hos en framgångsrik byggherre och konstsamlare i början av 2000-talet.

VECKA 50 ser vi fram emot jippot One Lucia på gamla Posten Nybrogatan. En armada av Stockholms ledande gallerister har slagit sig samman för att skapa "en alternativ konstmässa" för en kväll!

Betty - ett mästervek av Gerhard Richter

Betty, 1988, Olja på duk, 102 cm x 72 cm

Gerhard Richter (1932) är en utav Tysklands främsta konstnärer. Han föddes i Dresden där han även studerade på konstakademin. 1961, några månader innan Berlinmuren började byggas, startade han ett nytt liv i Düsseldorf, Västtyskland. Sedan 60-talet har Richter utforskat måleriet och rört sig mellan realism och abstraktion. För Richter och hans samtida tyska kollegor var det en utmaning att återerövra måleriet. Nazisterna hade drivit en hård kulturpolitik där all modern konst ansågs degenererad (Entartete Kunst) och inte fick visas. Istället hyllades traditionella konstnärer som lyfte fram Tyskland, exempelvis Caspar David Friedrich och hans besjälade målningar av naturen. Richter var en utav de första tyska konstnärerna som reflekterade över nazisternas historia och målade flera verk av familjemedlemmar som varit medlemmar i partiet eller dess offer.
Tate Modern i London visar fram till 8 januari den retrospektiva uställningen Panorama med Richters målningar. Det är på alla sätt en välgjord och mycket sevärd utställning med en konstnär som har garanterat sin plats i konsthistorien. Men den främsta anledningen att besöka utställningen är att få se Betty, en samtidskonstens Mona Lisa. Målningen från 1988 föreställer Richters dotter som vänder sig bort från betraktaren. Vad har hänt? Varför vill hon inte se sin pappa i ögonen? Bilden är reproducerad i det oändliga, på vykort, i böcker och här ovan. Tate har dessutom valt att göra en affisch av Betty. Visst kan man fascineras av en reproduktion men begreppet originalmålning får en mycket tydlig innebörd då man står framför Betty. Det är en målning mer verklig än verkligheten. Ett tredimensionellt djup och en känsla av material som skulle få Roslin att tappa hakan, och - rörde hon inte på sig lite grand?

Ett vackert förflutet och hopp om framtiden

 

Ynglingagatan 1 var ett ideellt drivet galleri i Stockholm under en stor del av 90-talet. Trots små medel visades svenska och internationella konstnärer av mycket hög klass. Carsten Höller, Takashi Murakami, Tom Friedman, Gunilla Klingberg är några av dem som ställde ut. Utställningsverksamheten byggde helt på medlemmarnas ideella engagemang liksom deras ekonomiska bidrag. Det fanns inga krav på intäkter och på så vis kunde konsten förhålla sig fri. En utställning med konst som ställts ut på Ynglingatan samt dokumentation av verksamheten visas nu på Moderna Museet. Det är en energifull exposé över vad många människor med lite pengar men mycket drivkraft kan åstadkomma tillsammans.

Vernissagepublik framför ett utav verken, en hylla som fylldes med urdruckna ölflaskor, "The Act of Drinking Beer With Friends Is The Highest Form of Art" av Tom Marioni

En utav dem som drev Ynglingagatan 1 är Karen Diamond. Sedan dess har hon bland mycket annat jobbat på galleri Lars Bohman

Lars Bohman är ett galleri som under de senaste åren mer och mer liknat en konsthandel. Därför är det uppfriskande att de nu bjuder på en utställning med Emily Sundblad, konstnär och gallerist bosatt i New York. Under vernissagekvällen förvandlades galleriet till ett utsnitt ur New Yorks konstscen med performance av Sundblad och kollegor. Dans, tummor, sång och en obehagligt hög ljudnivå som utmanade publiken, hur länge skulle den orka?
Givetvis fanns det målningar till salu. Färgglatt, naivt och med en ironisk blinkning åt Matisse. Kul att just galleri Lars Bohman visar upp hur man kan vara både experimentell och kommersiell.

Blandade resultat på Auktionsverket och Bukowskis höstauktioner för samtidskonst

Karin Broos, De röda skorna II, 2007, Akryl på duk, 108 x 78 cm såldes för 196 000 kr inklusive provision

Sedan den samtida konsten separerades från den moderna på auktionshusen har visningarna blivit bättre och objekten kommit mer till sin rätt. Genom att dessutom segla på den (i Stockholm) rådande hajpen av fotografi har auktionshusen skapat spännande auktioner som som visar steget in i framtiden. Internationellt inbringar samtidskonsten stora summor på auktioner, men trots den digitala världens möjligheter så är Stockholms konstmarknad främst en lokal företeelse.
Auktionsverket sålde verk för 13,7 miljoner kr inklusive köparprovision, återrop 26% i antal. Bukowskis sålde för 35, 7 miljoner kr inklusive provision. Den totala utropssumman var 40,6 miljoner kr, hela auktionen klubbades för 30,2 miljoner kr. Trots att flera rekord sattes och att fotoinslaget tydligt befäst sin position på auktionerna så fanns det många tunga återrop.

Konrad Klapheck, Die Selbstichere, 1970, 90 x 70 cm, uttrop 1,5 - 2 miljoner kronor, återropades

Bland framgångarna på Auktionsverket märktes Karin Broos, som gjorde debut i auktionssammanhang. Hennes stora turnerande utställning nu senaste på Sven Harrys Museum, har fått stor uppmärksamhet. Slutpriset 196 000 kr inklusive provision var inte oväntat (utrop 100 000-125 000 kr). Ulrik Samuelsons museala installation Sista Skriket/en vouge!/relikt med utrop 1 000 000 - 1 200 000 kr blev inte såld, trots lång exponering i utställning på Liljevalchs under sommaren. Ytterligare en debutant i svenska auktionssammanhang var amerikanen Ralph Goings (1928). Hans hyperrealistiska målningen Hot Fudge Sundae Interior  med utrop 6 000 000 - 8 000 000 kr, nådde inte heller någon köpare. Att vara en stor fisk i en liten damm fungerade inte i det här fallet. Bukowskis som i våras sålde en målning av tyska Konrad Klapheck, inte tidigare känd för en svensk publik, nådde inte samma framgång nu i höst, då Die Selbstichere blev återropad. Förväntningarna på Bukowskis exemplar av Gunnel Wåhlstrand infriades med råge då hennes Looking at Paintings såldes för drygt 2 miljoner kr inklusive provision. Det är en stark prisutveckling för en ung konstnär och ett verk som endast har två år på nacken.

Följ med på inspektion lördag 26 november

Omid Delafrouz, Den ensamma skejtaren, 2011 visas på Andréhn-Schiptjenko

Besök gallerierna runt Hudiksvallsgatan tillsammans med Konstinspektionen lördag 26 november kl 12-14. Anmälan senast 25 november: konstinspektionen@gmail.com


PROGRAM:

12.00 Hudiksvallsgatan 8
Magnus Wallin, Nordenhake
Heikki Marila, Christian Larsen
Omid Delafrouz, Andréhn-Schiptjenko

12.45 Gävlegatan 10b
Mårten Lange, Galleri Anna Thulin
Christian Saldert, Galleri Jonas Kleerup


13.00 Hudiksvallsgatan 4b 
Ditte Ejlerskov, Crystal

13.00 Hälsingegatan 43
LG Lundberg, Galleri Flach
Peter Hahne, Galleri Andersson/Sandström
        
13.30 Torsgatan 41
Oskar Korsar, Peter Bergman

Nya auktionsrekord för samtidskonsten i New York

Andreas Gursky, Rhein II, 1999, 207 x 385,5 x 6,2 cm, ed 1/6

Ett foto av Andreas Gursky klubbades i veckan på Christie's New York för 4,338 500 USD ungefär 29 miljoner kronor. Därmed satte Gursky ett nytt prisrekord för fotografi på auktion. Rhein II, anses vara ett av Gurskys främsta verk och finns i fyra stora museisamlingar däribland Tate Modern och MOMA New York.

Gerhard Richter, Abstraktes Bild, 1997. Liknande abstraktioner av Richter finns på Moderna Museet.

Under veckan har samtida konst klubbats för 634 miljoner USD. Bäst gick det för Sotheby's som gjorde sin tredje största auktion för samtidskonst någonsin med ett slutresultat på  315, 8 miljoner USD. Bland rekordnoteringarna märktes Gerhard Richter, nu aktuell i ett retrospektiv på Tate Modern. Asbstraktes Bild från 1997 klubbades för 20,8 miljoner USD (utrop 9-12 miljoner USD).

Läs mer om konstmarknadens framfart i New York Times.

Om att köpa samtidskonst på auktion

Vem har redan tröttnat på sin Gunnel Wåhlstrand? Looking at paintings, 2009, utrop 1-1,2 miljoner, Bukowskis.

Den stora skillnaden mellan att köpa samtidskonst respektive äldre konst är att samtidskonsten oftast är producerad av en nu levande konstnär. Som köpare/samlare kan man vara en aktiv del i ett konstnärsskap genom att köpa direkt från varje ny utställning. Man kan skapa en relation till konstnären och dess gallerist vilket ger förståelse för konstnärens utveckling och prisbild. Om man är en seriös samlare (som inte omedelbart omsätter på andrahandsmarknaden) får man förtur till nya verk. En god relation till en gallerist kan bli en mycket bra långsiktig investering. Dessutom bidrar man till en vital konstscen.

När man köper samtidskonst på auktion så går man miste om relationen till konstnären och dess gallerist. Å andra sidan skapar man sig en relation till auktionshuset vilken kan bli betydelsefull framförallt den dag man själv vill sälja något. Då är auktionshusen villiga att förhandla. En argument för att köpa samtidskonst på auktion är att det är en demokratisk köpprocess, men blir det till rätt pris?

Nu pågår visningar inför de samtida auktionerna på Bukowskis och Stockholms Auktionsverk. Om man funderar på att köpa samtidskonst på auktion kan man tänka på följande:

1. Är det ett bra verk? Varför säljs det? Finns det bättre verk av samma konstnär på marknaden?
2. Titta på gamla auktionsresultat.
3. Undersök det galleri eller gallerier som representerar konstnären.
4. Om verket är en edition, finns det fortfarande att köpa på galleri, till vilket pris? Vad kostar ett nytt unikt verk?
5. Utöver det klubbade priset tillkommer en inropsavgift om 22,5% inklusive moms, på klubbat belopp över 3 miljoner är inropsavgiften 15% inklusive moms på den överstigande delen. För nu levande konstnärer eller i 70 år efter konstnärens död gäller "Droit de suite" på klubbade föremål. Köparen betalar 5% av det klubbade beloppet direkt till konstnären eller dess efterlevande om verket klubbas för max 50000 kr. Därefter gäller en fallande procentsats. Dessutom: för verk med tillfällig införtullning i Sverige tillkommer införselmoms om verket stannar i Sverige.
6. Är det ett känsligt verk som kräver särskild transport och kommer verket att behöva underhållas för att hålla sitt skick? Försäkring? Räkna i så fall med ytterligare utgifter.

Ebba Bohlin tar plats i det offentliga rummet

Montering av Fraktalmoln. © Ebba Bohlin/BUS 2011

Idag invigs "Fraktalmoln" av Ebba Bohlin på Ultuna, Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala. Skulpturen består av mönsterdelar i blålackerat fyrkantsstål som tillsammans bildar ett moln. De hålls uppe av rostfria stänger placerade på en orange betongplatta. Molnet är format efter ett mönster i det moriska palatset Alhambra i Granada. Gravfynd från vikingatiden visar att man i Ultuna funnit föremål som bär på samma mönstertradition som de moriska mönstren. De olika mösterdelarna sedda underifrån bildar tillsammans en stjärna.
Ebba Bohlin gick ut Konstfack 2008. Hennes monumentala skulptur Bauwerk II visades i utställningen Rumstrering på Bonniers Konsthall 2009. Hon är närmast aktuell med Konkret Transcendens, en installation, gångbro och landmärke längs den nya strandpromenaden i Annedal vid Marabouparken. Den 17 meter långa järnbron invigs i september 2012.

Ai Wei Wei - konstvärldens mäktigaste?

Enligt Art Reviews årliga lista The Power 100, är Ai Wei Wei konstvärldens mäktigaste. Han kamp för yttandefriheten har varit hett nyhetsstoff under året. I vår är han Sverigeaktuell med utställning på Magasin 3. Räkna med uppståndelse. Ikväll visar K-special dokumentären Ai Wei Wei - Kinas samvete.

Drömmen om ett operahus

Hav, himmel och operahus. Utsikt från Oslo sentralstasjon

Stockholm saknar ett modernt operahus. I Göteborg finns ett, likaså i Helsingfors, Köpenhamn och Oslo. Till och med det krisdrabbade Island kunde nyligen slå upp portarna till ett nytt konsert- och operahus.

Rejkaviks konserthus Harpa ritat av Henning Larsen Architects i samarbete med Olafur Eliasson

I Oslo har man lyckats med att skapa en spännande mötesplats mitt i stan men samtidigt nära naturen. Direkt när man kliver ut från centralstationen ser man byggnaden som ligger som på egen liten ö i vattnet. Nästan helt byggd i carraramarmor och glas påminner den om en skidbacke eller ett isberg. Innan för glaset finns en trästruktur i ek som som omsluter de tre scenerna. Mellan trä och glas finns en foajé med resturang, café och butik.

Mamortaket som sluttar rakt ned i Oslofjorden, används också för konserter.

Oslo operan byggdes 2003-2008 och kostade 500 miljoner Euro. Byggnaden är ritad av den norska arkitektbyrån Snöhetta, efter att de vunnit med sitt bidrag i en arkitekturtävling. På samma vis öppnade man också upp för konstnärer att ge förslag på utsmyckning. Olafur Eliasson finns representerad med en konstruktion av väggar i foajén. Bakom väggarna gömmer sig garderob och toaletter. Eliasson rör som som ofta i gränslandet arkitektur/konst/design. Väggen är inspirerad av glaciärer och iskristaller.

Olafur Eliasson, The Other Wall, installation

De svenska konstnärerna Linus Elmes, som numera är chef på UKS i Oslo, och Ludvig Löfgren, verksam vid Kosta Boda finns representerade med en skulptur i foajén. Den är ett avtryck av en performativ handling. Tretton operaovertyrer komprimerades digitalt till 1 min och 42 sekunder. Ljudet sändes sedan genom specialkonstruerade högtalare mot våt betong. 

Linus Elmes och Ludvig Löfgren, Hyperovertyr, 2004

Kvar finns en betongklump med en avgjutning. Själva konceptet är mer spännande än resultatet. Till stora scenen har amerikanska Pae White skapat en magisk ridå. Vävd i bomull, ull och polyester framstår en tredimensiell bild när den blir belyst.

Pae White, MetaFoil. foto: Erik Berg

Det senast tillkomna verket är Monica Bonvicinis glas- och betongskulptur She Lies. Den flyter runt ute i vattnet som ett litet isberg som slitit sig loss från det stora. En tydlig referens är Caspar David Friedrichs Das Eismeer. Bättre bilder och mer om konsten på operan finns här.

Monica Bonvicinis, She Lies, 2010, 12 x 17 x 16 meter

Tillbaka till Stockholm och drömmen om ett nytt operahus. Av många olika skäl behöver Stockholm en ny nationalscen. Det finns flera krafter som arbetar för att en ny opera skall byggas men det är främst ett politiskt beslut som måste fattas. Vill man engagera sig kan man stödja Operainitiativet eller Masthamnsoperan. Var skulle du vilja se ett nytt operahus?

Frieze Art Fair - noterat

Ett väggobjekt av Anish Kapoor speglar besökare hos Lisson Gallery. I bakgrunden en skulptur av Ai Wei Wei Foto: Linda Nylind/Frieze

Den nionde upplagan av Frieze Art Fair blev framgångsrik enligt arrangörerna. Tros det instabila världsläget rapporterades starka försäljningssiffror. 170 utställare från 33 länder gjorde årets mässa till den största samling av internationella gallerier hittills. I övrigt noterade Konstinspektionen följande:

- I osäkra lägen satsar gallerierna på säkra kort. Tunga och välkända namn syntes i montrarna. Exempelvis sålde Marian Goodman Gallery en ny målning av Gerhard Richter (högaktuell och hetare än någonsin genom sin retrospektiv på Tate Modern) för 1,5 miljoner pund.

Gerhard Richter’s “Strip (CR921-1)”, 2011, såldes för £1.5 miljoner

- Galleri Magnus Karlsson, var återigen det enda svenska galleriet. Bland svenska konstnärer syntes Klara Kristalova (Lehmann Maupin), Nathalie Djurberg (Gio Marconi) och Cecilia Edefalk (Alison Jacques). Edefalk är dessutom aktuell i november med en utställning på Parasol Unit tillsammans med Gunnel Wåhlstrand. Djurberg visas på Camden Arts Centre fram till 8 januari och Kristalova ställer ut hos Lehmann Maupin i New York med öppning 27 oktober. Kristalovas internationella framfart är ett exempel på hur just Magnus Karlssons närvaro på mässan bär frukt då han för några år sedan introducerade henne där. I år satsade Karlsson på Carl Hammoud.

- Flera gallerier visade solopresentationer vilket var tacksamt för den intrycksmättade publiken. Konstinspektionen gillade den begåvade Jordan Wolfsons skruvade animerade video hos Johann König samt Matthew Brannons känsla för grafisk form hos Casey Kaplan.

Jordan Wolfson, Masks, 2011, videostill

Matthew Brannon, skulptur i Casey Kaplans monter. Foto: Linda Nylind/Frieze

- Frame, avdelningen dit unga gallerier kan söka med enskilda konstnärer, har varit en del utav mässan i tre år. Frame är platsen där man kanske kan hitta framtidens löften, men nivån är ojämn. En monter som stod ut i bruset var Alex Zachary med installation av Ken Okiishi.

Ken Okiishi

- En speciell del av mässan utgörs av Frieze Projects, ett utställningsprogram producerat av Frieze Foundation. Det innebär att man ger enskilda konstnärer möjlighet att göra verk som inte platsar i en gallerimonter. Christian Jankowski visade upp en exklusiv Rivabåt till försäljning. Den hade två pris, för 10 000 Euro extra fick köparen konstnärens signatur på båten och därmed också ett konstverk. Eller?...

Lyxkomsumtion. Båt, konstverk eller både och? Foto: Linda Nylind/Frieze

- Nästa år expanderar Frieze stort med mässa i NYC i maj. I oktober öppnar en parallell mässa med äldre konst i Hyde Park, Frieze Masters.

- The Art Newspaper gör en daglig nyhetstidning direkt för mässan. Tidningen finns även att ladda ner som pdf.

- Att studera mässans besökare är en upplevelse i sig. Där finns: mäktiga samlare, vanliga konstälskare, curatorer, konstnärer, exhibitionister, familjer med barnvagn, kvinnor i hopplöst höga klackar och annan konstvärldsextravaganza från hela världen. En sort som särskilt kunde urskiljas kan vi kalla "konstmannen": 40 +, gallerist/samlare/curator, svart eller går kavaj, mörka jeans, någon typ av dyra sneakers, halsduk och grå tinningar. Han dök upp överallt.

Ett perfekt exemplar av "konstmannen" blänger på en skulptur av Franz West. Foto: Linda Nylind/Frieze

Frieze Art Fair

Tom Friedman, Circle Dance 2010, i Frieze skulpturpark

I ett i tält Regents Park pågår just nu Frieze Art Fair.  Mässan, som förra året hade 60 000 besökare, är navet i några dagars intensiv konstkommers. I dess kölvatten följer flera mässor, galleriöppningar och konstauktioner än någon kan hinna med. Konstinspektionen är på plats och kommer i några inlägg att kommentera veckans händelser. Vi börjar med några bilder från Frieze.

Cornelia Parker, 30 pieces of silver with reflextions, Frith Street Gallery

Nathalie Djurberg, Woods, installation i Gio Marconis monter.

Michael Landy, Credit Card Destroying Machine erbjuder besökarna en slumpvis ritad teckning i utbyte mot ett kreditkort

Hemslöjd i aftonkappa

Aftonklänningar, fotograf: Erik Lernestål, LSH

I dag öppnar den Vävda modedrömmar, på Hallwylska museet. Utställningen visar upp kläder och plädar producerade av Ebba von Eckermann textiler. Det är inte bara en färgsprakade modekavalkad i ljuset av serier som Mad Men och The Kennedys utan också en inspirerande historia om kvinnligt entreprenörskap med svenskt hantverk i centrum.
Ebba von Eckermann, född 1921, är dotter till Marg von Schwerin som grundade Mäthaskolan. Istället för att gå i sin mammas fotspår och lära sig sömnad valde hon utbildning inom lantbruk och lanthushållning. På så vis kom hon lära sig att väva. Hon började rita mönster som sedan vävdes av kvinnor i byn Ripsa i Sörmland där hon bodde. Först tillverkades plädar men så småningom blev ylletygerna till kläder i samarbete med designers.

Ebba von Eckermann i Ripsakjolen

Under företagets glansperiod gick 75% av produktionen till USA där grevinnan Ebba von Eckermann framgångsrikt lyckats marknadsföra sin produkter. Hennes sociala bakgrund, det lokala hantverket och idén om Sverige var en lyckad kombination. Hör Ebba själv berätta till filmen som användes i USA i marknadsföringssyfte.

En utav hennes främsta kunder var ambassadrisen Ann Forsberg och det är hennes samling av kläder som utgör grunden till utställningen, curerad av Patrik Steorn. Ebba von Eckermann skapade kläder till moderna kvinnor som levde både yrkes- och sällskapsliv. En utav känningarna med matchande kappa har till exempel burits av Ann Forsbergs dotter som på den tiden jobbade i Vita Huset under president Nixon.

I samband med utställningen utkommer boken Den glömda kjolen - Ebba von Eckermann textililer 1950-1980 av Lotta Lewenhaupt i samarbete med Ebba von Eckermann. Genom arbetet med boken föddes idén om en utställning.

Kvinnliga och manliga världar

Andreas Kleerup i Bergmanland. Foto: Pierre Björk

För några veckor sedan presenterade DN Kultur ett omslag och två uppslag med bilder av Andreas Kleerup. Fotografen Pierre Björk hade dokumenterat Kleerup på Fårö där han fått en stipendievistelse på Bergmangårdarna. I en bildtext står: "Kleerup lät under fotograferingarna påskina en närmast spirituell vördnad för sin omgivning. Han tassade ödmjukt och varsamt fram över Bergmans ägor." I övrigt står det inte mycket alls. Bilderna får tala. Tyvärr berättar de inget nytt om vare sig Kleerup eller Bergmanlandet, men under ytan finns berättelser om förhållanden mellan tre kreativa män. Konceptet "män som beundrar andra män" känns lite som ett tema i konsthösten, där Duchamp/Linde/Åman på Konstakademin och TMT på Moderna Museet lyser starkt. Med detta som bakgrund känns det befriande att besöka Julia Peirones uställning "She's in the Picture" på Centrum för Fotografi (CFF).

Julia Peirone, Nike, 2010, Lambdaprint, 70 x70 cm, ed 5

När Julia Peirone fick frågan om hon ville ställa ut på CFF svarade hon med att bjuda in ytterligare åtta konstnärer. Därmed är hon också utställningens curator. Gemensamt för de medverkande är att de arbetar med fotografi eller film och att de behandlar likande ämnen. I det här fallet handlar det om kvinnan eller flickan som motiv. Här belyser de eviga ämnen som åldrande, skönhet och vänskap. Peirone har valt ut konstnärer som på olika sätt berör hennes eget konstnärsskap. Någon har kanske varit hennes lärare en annan en elev, flera av dem kan nog räknas som vänner. Förutom det rent visuella i utställningen öppnar den upp för tankar om kvinnliga nätverk i konstvärlden.

Anneè Olofsson, Re Mains, 2011, C-print, 180 x 140 cm,  ed 3

Anna Strand, Teaterviskning/Stage Whisper, 2010, archival inkjet print, 50,5 x 40 cm, ed 5

Elin Elfström, Xtina, 2011, olja på glas, 13 x 16 cm

TMT

J.M.W. Turner: Solnedgång över en sjö, ca 1840. © Tate, London 2011

Så öppnar till slut årets eller rentav decenniets utställning på Moderna Museet. Turner, Monet, Twombly - sentida måleri, är en satsning utan dess like. Ett sextio-tal unika verk inlånade från museer och privatpersoner världen över. Antagligen skulle det sammanlagda värdet på konsten till och med få Steve Jobs arvingar att känna sig medelklass. Eventuella konsttjuvar göre sig icke heller besvär. Dessa målningar går inte att sälja. Om man lägger alla hisnande tankar om värde åt sidan kan man istället få svindel av den underbara känslan att fysiskt befinna sig mitt i ett stycke konsthistoria. Att vandra från målning till målning, kors och tvärs mellan curatorns indelning i teman, och själv se färg, ljus och abstraktioner genom tre årtionden. Ta med alla du känner, inget barn är för litet ingen skeptiker för ointresserad. Dessa mästervek kommer vi aldrig få se tillsammans igen i Stockholm, inte så länge vi lever.
Läs en längre text om utställningen i Antikvärlden nr 10 eller här.

Tranströmer toppar final för Frie

Installationsbild från "Tranströmer-rummet" på Lars Bohamn Gallery

Lars Bohman Gallery har öppnat sina nya lokaler på Karlavägen 9 med Peter Frie. Det ständigt återkommande landskapsmålningarna med ljusblåa himlar har lämnat plats åt ett nytt motiv - blommor. Blomsterstilleben liksom landskapsmålningar är eviga teman i konsthistorien. Fries blomvaser tillför inget nytt men är inte heller banala. Det är helt enkelt en vackert måleri med tjocka färger som skapar struktur och ger liv åt motivet. På galleriets hemsida ligger en liten film som visar konstnären i målartagen. Filmen lever upp till alla idéer om den ensamma manliga konstnärsgeniet i sin stora ateljé och man får känslan av att vara en liten fluga på Fries axel. Se den här. Utställningen, som visas till på söndag, får sin grand final i Nobelprisets sken. I första rummet presenteras två stycken artists books som Frie gjort tillsammans med Tomas Tranströmer.