Betty - ett mästervek av Gerhard Richter

Betty, 1988, Olja på duk, 102 cm x 72 cm

Gerhard Richter (1932) är en utav Tysklands främsta konstnärer. Han föddes i Dresden där han även studerade på konstakademin. 1961, några månader innan Berlinmuren började byggas, startade han ett nytt liv i Düsseldorf, Västtyskland. Sedan 60-talet har Richter utforskat måleriet och rört sig mellan realism och abstraktion. För Richter och hans samtida tyska kollegor var det en utmaning att återerövra måleriet. Nazisterna hade drivit en hård kulturpolitik där all modern konst ansågs degenererad (Entartete Kunst) och inte fick visas. Istället hyllades traditionella konstnärer som lyfte fram Tyskland, exempelvis Caspar David Friedrich och hans besjälade målningar av naturen. Richter var en utav de första tyska konstnärerna som reflekterade över nazisternas historia och målade flera verk av familjemedlemmar som varit medlemmar i partiet eller dess offer.
Tate Modern i London visar fram till 8 januari den retrospektiva uställningen Panorama med Richters målningar. Det är på alla sätt en välgjord och mycket sevärd utställning med en konstnär som har garanterat sin plats i konsthistorien. Men den främsta anledningen att besöka utställningen är att få se Betty, en samtidskonstens Mona Lisa. Målningen från 1988 föreställer Richters dotter som vänder sig bort från betraktaren. Vad har hänt? Varför vill hon inte se sin pappa i ögonen? Bilden är reproducerad i det oändliga, på vykort, i böcker och här ovan. Tate har dessutom valt att göra en affisch av Betty. Visst kan man fascineras av en reproduktion men begreppet originalmålning får en mycket tydlig innebörd då man står framför Betty. Det är en målning mer verklig än verkligheten. Ett tredimensionellt djup och en känsla av material som skulle få Roslin att tappa hakan, och - rörde hon inte på sig lite grand?