Drömmen om ett operahus

Hav, himmel och operahus. Utsikt från Oslo sentralstasjon

Stockholm saknar ett modernt operahus. I Göteborg finns ett, likaså i Helsingfors, Köpenhamn och Oslo. Till och med det krisdrabbade Island kunde nyligen slå upp portarna till ett nytt konsert- och operahus.

Rejkaviks konserthus Harpa ritat av Henning Larsen Architects i samarbete med Olafur Eliasson

I Oslo har man lyckats med att skapa en spännande mötesplats mitt i stan men samtidigt nära naturen. Direkt när man kliver ut från centralstationen ser man byggnaden som ligger som på egen liten ö i vattnet. Nästan helt byggd i carraramarmor och glas påminner den om en skidbacke eller ett isberg. Innan för glaset finns en trästruktur i ek som som omsluter de tre scenerna. Mellan trä och glas finns en foajé med resturang, café och butik.

Mamortaket som sluttar rakt ned i Oslofjorden, används också för konserter.

Oslo operan byggdes 2003-2008 och kostade 500 miljoner Euro. Byggnaden är ritad av den norska arkitektbyrån Snöhetta, efter att de vunnit med sitt bidrag i en arkitekturtävling. På samma vis öppnade man också upp för konstnärer att ge förslag på utsmyckning. Olafur Eliasson finns representerad med en konstruktion av väggar i foajén. Bakom väggarna gömmer sig garderob och toaletter. Eliasson rör som som ofta i gränslandet arkitektur/konst/design. Väggen är inspirerad av glaciärer och iskristaller.

Olafur Eliasson, The Other Wall, installation

De svenska konstnärerna Linus Elmes, som numera är chef på UKS i Oslo, och Ludvig Löfgren, verksam vid Kosta Boda finns representerade med en skulptur i foajén. Den är ett avtryck av en performativ handling. Tretton operaovertyrer komprimerades digitalt till 1 min och 42 sekunder. Ljudet sändes sedan genom specialkonstruerade högtalare mot våt betong. 

Linus Elmes och Ludvig Löfgren, Hyperovertyr, 2004

Kvar finns en betongklump med en avgjutning. Själva konceptet är mer spännande än resultatet. Till stora scenen har amerikanska Pae White skapat en magisk ridå. Vävd i bomull, ull och polyester framstår en tredimensiell bild när den blir belyst.

Pae White, MetaFoil. foto: Erik Berg

Det senast tillkomna verket är Monica Bonvicinis glas- och betongskulptur She Lies. Den flyter runt ute i vattnet som ett litet isberg som slitit sig loss från det stora. En tydlig referens är Caspar David Friedrichs Das Eismeer. Bättre bilder och mer om konsten på operan finns här.

Monica Bonvicinis, She Lies, 2010, 12 x 17 x 16 meter

Tillbaka till Stockholm och drömmen om ett nytt operahus. Av många olika skäl behöver Stockholm en ny nationalscen. Det finns flera krafter som arbetar för att en ny opera skall byggas men det är främst ett politiskt beslut som måste fattas. Vill man engagera sig kan man stödja Operainitiativet eller Masthamnsoperan. Var skulle du vilja se ett nytt operahus?